Tänk så det blev

Jag har levt med godartad prostataförstoring under några år. Naturligtvis vill min läkare se mig med jämna mellanrum. Vid senaste besöket i januari, frågade han mig hur länge jag tänkte hålla på med Avodart. Vi hade tidigare pratat om att gör en TUR-P.

Jag lovade att fundera på frågan då Avodart, kostar närmare 900 kronor. Avodart är det ojämförligt bästa preparatet mot godartad förstorad Prostata. Tyvärr ingår Avodart ej i högkostnadsskyddet. Någon dag senare, efter diskussions med frun, bestämde jag mig för operativt ingrepp. Jag ringde min urolog och berättade om mitt beslut.

Jag fick en operationstid två veckor senare. Den 17 februari var jag på inskrivning och provtagning. Ingreppet skulle ske den 27 februari.

Samma dag som jag fyllde år, den 18 februari, och jag befann jag mig på min golfbana, ringde den läkare från urologen som skrivit in mig. Han berättade att jag hade skyhöga vita blodkroppar och att man måste ställa in operationen. En hematolog skulle ringa mig senare under dagen eller dagen efter. 

Tre timmar senare ringde en läkare från hematologen och presenterade sig. Hon frågade om jag kunde infinna mig på sjukhuset dagen efter klockan 13. Visst kunde jag det.

Dagen efter, en onsdag, infann jag mig på hemtologen i god tid och blev direkt mottagen av läkaren som jag pratat i telefon med, plus en läkarkandidat. Det verkade som om man väntade på mig! Naturligtvis frågade min hematolog om läkarkandidaten fick vara med under vårt samtal. Så klart hon fick det.

Läkaren började lite försiktigt berätta lite allmänt om blodsjukdomar. Hon lindade in mitt provresultat i bomull! Till slut frågade jag henne om det gällde leukemi? Ja svarade hon, men att det rörde sig om en snäll form av leukemi - kronisk myeloisk leukemi. Läkaren började då på ett mer ingående berätta om denna form av leukemi. Det ryckte till i hjärteroten! Jag hade sett hur blodcancer påverkat människor i min närhet.

Läkaren berättade att hon behövde ta ett benmärgsprov för att vara säker på diagnosen. Jag undrade om hon tänkte göra det genom "sternalpunktion"? Jag hade sett det tidigare. Men hon lugnade mig med att man slutat med denna typ av prov. Hon skulle ta provet genom höftkammen. Vad kunde jag säga? Så klart att vi skulle göra det. En usk tog nya blodprover medan läkaren förberedde sprutan för ingreppet.

Jag fick lägga mig på sidan med neddragna byxor. Läkaren bedövade området på ett försiktigt sätt. Så klart att det stack till, men inte smärtsamt. Efter några minuter förberedde hon mig på sticket med den grövre kanylen. Det kändes nästan inte alls. Strax förberedde hon mig på att hon skulle suga ut benmärgen. Jag berättade att det kändes som om jag hade fått ischias. Läkarna tyckte det lät kul och skrattade. Det drog till i benet, men det var snabbt övergående. Så tog hon ett drag till. Samma känsla.

Efter omplåstring fick jag besked om att provsvaret troligen skulle vara klart inom ca en vecka. Medicinen Hydrea skulle finnas på apoteket samma dag. Sedan fick jag gå hem. Det var en omtumlande känsla. Cancern hade krupit allt närmare bland mina vänner och tidigare arbetskamrater. Cancern hade nu drabbat mig!

När jag kom hem berättade jag för frun att jag hade drabbats av leukemi. Skoja om sådant tyckte hon. Jag berättade då att det finns många olika sorters leukemi och att jag hade den mildare formen. Hon verkade ta det ganska bra? Men jag vet faktiskt inte, än. Jag for till närmsta apotek för att hämta ut Hydrea'n. Naturligtvis hade man ingen sådan hemma. Jag började med ta Hydrea tillsammans med Allopurinol Teva den 21 februari.

Den 26 februari var jag på röntgenavdelningen för att min läkare vill ha ultraljud av min mjälte och lever. Mjälten brukar bli förstorad vid KML. Jag fick se resultatet på bildskärmen. Läkaren berättade att hon såg en litet område med fett och ville göra ett nytt ultraljudets med kontrast. Den 3 mars började jag med Glivec.

Jag fick en ny tid för ultraljud av levern den 6 mars. Även detta ultraljud visade normala värden. Det kändes befriande skönt.

Nu blir det en tid med provtagning varje vecka. Den 11 mars blev det återbesök hos min läkare på hematologen. Jag berättade om min hosta för läkaren. Hon ville att jag skulle rönta lungorna då hon befarande mykoplasmapneumoni. Samma eftermiddag ringde man från röntgenavdelningen och ville ha mig där dagen efter, alltså den 12 mars. Även denna undersökning var ok.

Natten till den 1 april vaknade jag av illamående och kräktes floder. Jag svettades, och hade frossa. Jag tog tempen och den visade 39,5 grader. Efter någon timme, och när jag kräkts färdigt kröp jag i säng och sov fram till 9.

När jag vaknat till, ringde jag till hematologsjuksköterskan för att få veta om måndagens provsvar. Samtidigt berättade jag då om mitt nattliga elände. Hon beordrade mig då att omedelbart bege mig till sjukhusets hematologiavdelning. Mina vita var i botten. Jag var tydligen oerhört infektionskänslig, så jag låg på "skyddad sal" i tre dagar.

Jag fick Tienam 3 ggr/dygn. Efter tre dagar fick jag åka hem med förhållningsorder att ej vistas i folksamlingar.

Nu och efter några veckors provtagningar med läkarbesök, verkar kroppen ha accepterat mediciner och den behandling min kropp utsätts för. Det blir fortsatt provtagning varje vecka till värdena har stabiliserats. I början av juni blir det ett nytt benmärgsprov. Då får vi se om Pfiladelfiakoromosomen har lugnat ner sig. Mer information kommer frekvent här på sidan.

Jag hade en blogg ”Dagar med KML” från januari 2014 fram till för något år sedan, men försök till stöld av sidan gjorde att jag lade ner den. Kanske jag skriver en bok md sparad text så småningom.

Den som lever får se. Fnizzz.